Sanningen är inte vacker.

Ja.. vafaan ska jag skylla på nu då. Är trött på att skylla på saker, vet att jag borde ta mitt ansvar och vet att jag inte är 17år längre. 19år och jag inte längre skylla på att jag inte visste bättre. För det vet jag.
Men är det bättre att säga sanningen och såra någon än att ljuga och ändå inte bli trodd?
Kollat igenom mina sopor, då är man fan desperat efter svar.. Men tror du själv att du kommer få uppriktiga svar om skit, tårar och oro är allt jag får när jag berättar sanningen? Hela sanningen, allt om mitt liv, skulle knäcka dig.
Vi är så olika du och jag, och jag vet att du aldrig kommer att förstå, även om du försöker. Det är konstigt hur mor och dotter kan vara som dag och natt. Jag vet att du var felfri i din uppväxt, har pluggat hårt och levt på den säkra sidan livet. Men det är inte jag. Jag måste ta risker för att känna att jag lever, jag måste få köra fort, jag msåte få uppleva världen och testa mig fram i livet. Jag vill inte leva ett tråkigt liv och vakna upp när jag är 50 och tänka, så mkt jag skulle kunna gjort men aldrig gjorde. Jag lever för nuet. Du sa det själv, att jag fått lära mig saker den svåra vägen. På gott och ont. Jag är den jag är.

Nyvaken tänke jag precis ta en första tugga av min frukost när telefonen ringer..
Och vem är det inte om inte min mamma. Hör på en gång att något är fel, hon låter upprörd och sur. Vad har jag nu gjort? tydligen så har hon kollat igenom mian flyttkartonger och hittad den med öl, snus o cigg i.
Och nu är hon tydligen orolig att jag ska bli alkoholist bara för att jag råkar ha 14öl i en låda hemma. Efter mkt tjat och gnäll, säger jag, mamma jag tycker om dej med och lägger på telefonen. Orkar verkligen inte med att hon ska hålla på att bråka om det. Och varför ska hon kolla igenom mina kartonger för? Orkar inte.

Efter att varit förkyld sen i höstas, och med tanke på mina konstiga blåmärken blev det en tur till läkaren.
Han granskade mig och sa att det itne var normalt.. Som om jag inte redan visste det? Vad skulle jag då gjort där?
blev skickad till labbdelan där dom stack in en nål i armen på mig och tog fem provrör blod utan att nes fråga om jag hade lätt o svimma eller var känslig för nålar..

Eftersom jag lyckades tappa bort min mobil på fredagen stälde mamma sin på ringning åt mej på morgonen, plus att hon sedan ringde hemtelefonen för att få mig att gå upp..
Fortfarande smått berusad gick allt i slovmotion, duscha o få på sig lite kläder tog nästan två timmar innan jag kunde komma iväg till skolan..
I väntan på tunnelbanan kändes det som jag var i en annan värld, allt gick så mkr fortare än mig och jag hände inte ens med mina egna tankar.. Väl framme i skolan gav mig läran en konstig blick och frågade om jag mådde okej?
klart.
En mindre snygg syn den dagen var mina ben, blåmärken precis överallt, svullna fotleder, till o med armarna hade blåmärken. Fråga mig inte hur jag lyckas.

efter en kycklingrulle på söndagen var man redo för kryssningen!
efter mkt köande och sniffande droghundar kom man antligen ombord för att springa upp till tax freen och köpa en platta öl! Efter många öl o mkt röj vart det en sen kväll.. eller tidig morgon.. för att sen gå upp om någon timma för att börja parta igen. Var beach teama, så de va bara att dra på sig solbrillorna å glassa omkring med ölen =)
När vi tråkigt nog kom ombord igen var jag inte så nykter men kämpade mig bort till tunnelbanan, eftersom jag på något tokigt sätt fått för mig att klockan säkert var typ tre på morgonen gick jag och köpte mig en sl biljett för mina sista pengar för att sen få problem med en surkärring som tyckte jag var för full för att åka tunnelbana.. URSÄKTA? jag kan gå, jag kan prata, ursäkta om jag luktar lite alkohol?! dumbass. Om jag hade tänkt lite längre så borde jag vetat att klockan kanske inte slagit sju på kvällen än, och att det inte var helg, så mitt skol sl kort hade funkat  och jag bara hade kunnat gått genom spärrarna.. men men, var bara att trava till busshållsplatsen för att åka till nästa tunnelbansstation.. väl på tunnelbanan lyckades jag, för ovanlighetens skull, somna.. hur jag alltid lyckas med det är mig ett mysterium och jag vart grymt förvirrad när någon väckte mig i masbo. ha.. kul liv, fick gå av och vänta på att ta nästa tunnelbana tillbaka.. jag tröstade mig med att jag hade världens godaste choklad som jag hade inhandlat på kryssningen.. När jag väl kom instaplandes innanför dörren kastade jag mej ner i min sköna säng för att sen få höra av mamma att jag borde ta några vita veckor.. jaja.
Jag fick sen världes sug efter en kvällsmacka fast vi hade ätit buffe på båten (som vi btw inte ens betalade för haha), och uppmärkte då att det var prison break på tv.
texten var dock svår att läsa om man inte blundade med ettöga.. vad ska man igentligen med två ögon till?

Efter en vända på stan för att köpa nya högklackade skor och en riktigt lång dusch blev det ingen tid för att laga kvällsmat. Istället fick det bli en banan köpt från hemköp som de säkert har köpt av någon afrikan med solhatt.
Efter min nyktra period så gick ölen ner finfint innan det blev av ut.
Väl där inne så vart jag kär i baren och ville ha allt dom hade vilket resulterade i en vinglande version utav mig i högklackade skor. Det sista jag kommer håg av den kvällen var när jag hyfsat nykter beställde en till öl, men mina blåmärken avslöjar att jag måste kört minst en riktigt snygg vurpa :/ thats life.. inga mer alkohol för mej!
iaf inte tills imorrn, då blir de studentkryssning. Crazy liiife.