Better or worse

Ut igen på lördagen, seg från fredagen. Men att sitta hemma själv, ensam och sakna dig gör verkligen ingen nytta.
Ångest över alla pengar jag brännt, usch. Jag kanske borde börja gå ut nykter igen? Slippa ångest och minnesluckor. Men på ett sätt är jag nöjd, inga minnesluckor från lördagen. Fortfrande inte ord från dig.

När minnet kommer tillbaka

Gud, låt det inte vara sant. Men jag vet att det är det. En svag minnesbild från klubbens toalett. Du trodde verkligen jag skulle ge dig en avsugningen? Du hade den framme, jag vet att jag rörde den. Att du alltid passar på när jag är dygnpackad, du är vidrig, ingen skamm i kroppen. Hur kom det sig att jag ens gick in där med dig?
Sånna här saker får mig att känna mig som ett billigt lödder, är synen på mig en lättfotad full tjej som man kan få till att göra vad som helst? Kommer ihåg orden som kom ur min mun: Jag kan inte, nej jag kan bara inte.
Tack gude Gud för att jag har lite vett kvar i min hjärna även om benen knappt bär. Men äckligt nog tror jag att jag kysste dej, inte en liten puss där inne nej, utan en äcklig porrig kyss. Fyfan. Vad som hände efter jag sagt nej och gått min väg har jag inte ett minne av. Usch.
Sen kom jag hem, till en kall säng utan den mitt hjärta tillhör, för att du är på andra sidan jorden.
För att göra lördagmorgonen ännu sämre fick jag att sms från dig, som inte ens var menat till mig, utan till din kusin. Vilket betyder att du haft mobilen på, fått mitt mess, men inte brytt dig om att svara :(

Helt ok.

Jag orkade inte ta mig till skolan på fredagen, efter lite sömn sistsa natten med dig var jag ganska trött.
Den natten hade jag också en mardrömm, att du stog och hånglade med en tjej framför mig, och jag blev såklart sårad. Men det var bara en drömm, inget som någonsin kommer bli sant.
Senare på dagen såg jag att ett sms som du skickat en halvtimme efter jag åkt, som visade att du ville ha mig där, blev varm i hela koppen. När jag läste det visste jag dock att du redan satt på planet, på väg bort från mig.
Jag kunde inte låta bli att svara ändå, var tvungen.

På kvällen blev det ut med en vän, som jag känner att jag verkligen kan dela allt detta med, som jag vet förstår. Och det hela kändes faktiskt helt ok, vi hade ett sådant bra avslut och jag kände mig lugn i kroppen.
En drink blev till två, sen blev det fylla på sturecompagniets övervåning och minnesluckor.

Sista kvällen?

Att säga hej då är aldrig lätt. Speciellt inte när hela kvällen var så perfekt.
Att jag var tvungen att gå upp ur den varma sängen, lämna dig och säga hej då var hemskt, men samtidigt kändes det helt ok. På något sjukt sätt var jag lugn med det hela. Kanske för jag har varit inställd på det så länge, eller för att du aldrig fått mig att tvivla och jag verkligen trodde att vi skulle hålla. Som en unge var jag tvungen att hoppa tillbaka till sängen och ge dej en sista puss, två gånger.


Now your gone

Varje gång jag  har varit tveksam, känt mig liten eller dum har du fått mig att känna mig säker. För första gången på länge (någonsin?) har jag hittat en person som ger mig den trygghet jag behöver för att känna lugn. Och det som känns mest ofattbart är att det aldrig har varit komplicerat, sånna där saker som man bara stör sig på, gör att man blir irreterad, inget alls av det. Total lugnhet och trygghet. Jag har till och med skrattat, haft roligt tillsammans.. and now youre gone.

RSS 2.0