Jag blundar, jag förtränger

Om man intalar sig själv tillräkligt många gånger att det inte har hänt, att det inte var så farligt, så försvinner det, det måste försvinna. Jag var så duktig med alkoholen i en och en halv månad, tills igår.

Jag blev full, inte så full som jag kan bli eller som jag många gånger har varit. Bara berusad. Därför kommer jag ihåg allting in i minsta detalj. Hur jag vaknade av dina händer kladdande över mig, hur mina kläder drogs av, och hur du tog dig friheten att utnyttja min kropp.. Du spelar som om du inte gjorde något fel, som om det inte hade hänt. Hur fan kan du fråga vad det är med mig? Är det konstigt att jag försökte komma fly från dig, att jag var upprörd?
Du ville prata om saken, prata om saken! vad finns det att säga? vad skulle du försöka lura i mig?
"Du kan inte gå nu, vet du ens vart du är, hur man tar sig härifrån, kom, jo kom tillbaka". Det är mer eller mindre som en film som spelas upp i mitt huvud.

Gå till polisen? Sitta där och förklara hur någon tyckte att det var helt ok att använda mig för hans behov. Rättegångar, polisförhör. Nej, jag orkar inte. Jag tänker inte tänka på det.. jag tänker låtsats som det inte hänt. Aldrig mer tänka på det.

RSS 2.0