There's two of me but only one of you

Den ena delen av mig ser på detta posetivt, är glad, ambitiös, självsäker och stark. Det är så de flesta ser på mig och det är den personen folk förväntar sig att jag ska vara. Jag hörde mig själv säga "Jag är rädd för att misslyckas" och reaktionen blev en konstigt blick och ett höjt ögonbryn "det där låter verkligen inte som du". Och det gör ont.. Ibland är det jobbigt att folk har höga tankar om mig. Det känns som en image jag måste leva upp till, skulle jag säga att jag tycker det är svårt att träffa någon som tycker om mig på riktigt skulle jag få samma reaktion där.. Men det finns en sida hos mig som är livärdd för att misslyckas, livrädd för att göra mig själv ovh andra besvikna, rädd för att förstöra den fina bilden andra har av mig.. ensam och rädd. Ibland vore det skönt om folk kunde förstå att den sidan är lika stor, äkta och ritkigt som min andra.


Konsekvenser

The B-kändis was way to much. Han hörde av sig, gång på gång.
Träffa min mamma? Han ville seriöst att jag skulle bjuda hem han till min mamma.
Tre nätter tillsammans hade vi tillsammans och jag tröttnade redan den andra natten...
Jag ångrade allt innan det ens hade börjat och jag saknade min kärlek...

Jag är en feg jävla människa, jag vågar inte ta tag i saker och det slutar dessvärre i att männsikor omkring mig kan bli sårade. Det sista jag vill är att såra någon men jag vet inte hur man sköter "problem" på ett snyggt sätt.
Jag slutade svara på dina sms, tillslut förstod du hinten.
Jag antar att du blev sur på mig och ditt sätt att visa det var att blocka mig från facebook.


Bakfull på Jobbintervju

Jag svarade i telefonen nyvaken, personen som ringde pressenterade hastigt var hon var ifrån och vem hon var, det enda jag han uppfatta var att namnet började på A... samt adressen.
En posetiv nyhet var att de ville ha in mig på jobbintervju, dessvärre morgonen efter jag hade en viktig utekväll planerad.

Efter ett flertal öl och många goda skratt blev det vidare till nattklubbarna och när jag väl beslutade mig för att ta en taxi hem var klockan mycket mer än vad jag hade planerat...

Väckarklockan ringde efter knappt tre timmars sömn. Trött, sliten och uttårkad gjorde jag mitt bästa för att se pigg och fräsch ut, måste säga att jag lyckades riktigt bra. Väl framme vid den korrekta adressen upptäcker jag att det finns tre olika företag vid denna port och jag har ingen jävla aning om vart jag ska.
Ringde upp nummret jag hade dit, frågade vart jag hade kommit och sa sedan att jag måste ringt fel.

Då var ett problem löst, nästa fråga var: Vad är det för jobb jag sökt där?!
Som tur var visade det sig tidigt in på intervjun och slutaktigen måste jag säga att det hela gick ganska bra.


Looking for a job?

Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara lätt att få ett bra heltidsjobb dessa dagar men jag var inte förbredd på vissa knep som arbetsgivare tar till när de rankar ut de lämpligaste kandidanterna.
En av dem ville att jag skulle tävla med fem andra i några månader och den som gjorde bäst ifrån sig, passade tider duktigast, visade framfötterna osv skulle sedan bli tillsatt tjäsnten. Då skulle man alltså de första månaderna inte ens få syssla med de arbetsuppifter jag sökte utan säkert en massa skitgöra och sen kanske inte ens få jobbet, hur sjukt är inte det?! Jag förstår att arbetsgivaren vill ha ett smakprov på ens kunskap men att skapa konkurrens inom företaget tror jag är ett av de sämsta drag man kan göra. Jag vill inte gå till ett jobb varje morgon och känna sådan press, jag vill kunna sammarbete med mina kollegor och ha en harmonisk arbetsplats.

En annan arbetsgivare krävde att man skulle genomgå ett 25min långt test, och sedan skulle några av dem som fick bäst resultat i detta test bli kallade till intervju. Detta test hade inget med arbetsuppgifterna att göra, utan det hela liknade ett stort iq test där man har viss tid att besvara varje fråga. Självklart krävs det att man tänker logiskt i vissa arbeten men jag sökte för fan inte tjänsten som president och jag vill tro att min erfarenhet och förmåga att lära mig är viktigare än ett i test?!


Struggle just to stay inside the lines

Idag har varit en vacker dag. Skinande sol och utlandsvärme.
Det första jag gjorde när jag vaknade var att ta på mig bikinin och sätta mig ute i solen och äta frukost. Det blev dock ingen längre tid ute i solen på min lediga dag, jag kände att det var för mycket jag behövde göra för att kunna njuta av den fina dagen.
Idag har jag suttit och skickat ut cv efter cv till olika arbetsplatser, vilket jag antagligen kommer att fortsätta med imoron. Jag tog även mod till mig att ringa till en högt uppsatt person på en arbetsplats där jag väldigt gärna vill få en tjänst. Jag vet inte om jag har varit så nervös sedan jag hade min muntliga prestentation på nationella proven.
Jag förbredde mig väl innan, skrev ner punkt efter punkt om hur jag tänkte pressentera mitt ärende. Jag spelade till och med in mig själv för att höra hur det skulle kunna att låta. Det är konstigt att man inte alls känner igen sin egen röst när man hör den bli uppspelad. Jag måste säga att jag tycker jag låter bra jävla löjlig! Det tog mig nog en timme av förbredelser innan jag kände att jag var redo att ringa. När jag väl hade tagit mod till mig så fick jag inget svar...
Personen i fråga ringde i alla fall upp mig senare och bad mig återkomma igen imorgon.

Jag övergick sedan till att städa för att hålla mig sysslosatt, men när kvällen började närma sig dök du allt oftare upp i mina tankar. Som tur var bjöd en vän över mig på film-mys och höll mina tankar på ett annat håll för ett tag.
Men det är som svårast nu, sent på kvällen. Jag saknar dina andetag i mitt öra, dina armar omkring och känslan av trygghet. Jag saknar dig.
En och en halv vecka sen vi sågs sist, mycket kan hända på en och en halv vecka.


Planera är inte min straka sida

Skriva cv är svårt, skriva cv är riiiktigt svårt! Städa är tråkigt och måla naglarna hann jag inte med.
Istället blev det god mat och några glas med tjejerna, men det kändes som vad jag behövde så dagen är långt ifrån bortkastad :)
Så länge jag håller mig sysslosätt slipper jag tänka lika mycket på dig..

Nu ska jag krypa ner i sängen och förhoppningsvis klarar jag av morgondagen lika bra som denna.

Do something with your life

Jag kan inte påstå att jag mår bättre idag. Klockan är halv tre och jag har just ätit frukost.
Jag känner för att sova bort hela dagen, krypa ner i sängen igen och bara dra täcket över huvudet, sova bort hela dagen.
Men nejfan, det ska jag inte! Jag tänker göra något vettigt så jag kan känna mig stolt över mig själv.

  • Skriva CV och söka nya jobb
  • Städa
  • Måla naglarna

     
    Kanske inte låter mycket men allt detta kommer att ta tid.

Igår natt skrev jag ett brev till för att få ur mig allt jag känner. Jag kommer aldrig att ge det till dig men det hjälpte mig att kunna sova. Kanske lägger upp det här sen...


Kyssen säger allt..

Det är ett uttryck jag hör många gånger och jag hoppas verkligen inte att det stämmer.
Du har aldrig varit bra på att kyssas. Inte direkt dålig heller. Jag menar det är inte så att din tunga gräver sig ner i min hals... fast jag saknar passionerade kyssar. Kyssar som får magen att pirra och knäna att bli svaga.

Jag kysste en annan under semestern.. det är väl ingen stor nyhet så, har ju dessvärre(?) hänt förut.. Men denna gång var speciell. En kille med glimten i ögat och guuuud vad bra på att kyssas. Jag blev chokad, hade inte förväntat mig det..
vet inte vad jag hade förväntat mig men en sådan kyss hade jag inte fått på länge.
Nu är jag rädd att du håller på att få mig på fall...

Om kyssen säger allt så kommer jag att få problem.

Frustrerad

Jag är frustrerad, om nu det är order som beskriver mig bäst nu.
Jag känner mig rastlös och har hundratusen tankar som snurrar runt i mitt huvud och inte verkar försvinna.

  • Jag är så trött på mitt jobb och känner att det verkligen är dags att gå vidare och hitta något mer utvecklande. Samtidigt har jag underbara arbetskollegor och vet inte om jag är redo att släppa taget...

  • Jag vill kunna kalla dig pojkvän och bli pressenterad som din flickvän... men det känns som att spänningen har försvunnit och att du känner dig för bekväm med mig, eller nej, inte för bekväm... men jag vill känna mig speciell! Om du nu officiellt skulle bli min pojkvän skulle det betyda slutet för min möjlighet att flirta med andra utan dåligt samvete. Lika skönt som det vore att kunna säga: "tyvär, jag har pojkvän" lika jobbigt vore det att inte kunna söka uppskattning hos andra.

  • Jag känner ett sådant sug efter allting! Mat, godis, glass, shopping, sex.. ja allt. Men när jag väl får det är det inte lika väluppfyllande som jag hade föreställt mig och sen kommer ångesten. Jag vill bli vältränad och komma iform men ändå äter jag massa glass bara för att jag kan och för att jag får!  Även om glassen var god känner jag att det inte var tillräkligt och att jag borde fått ur mer av det, när allt jag igentligen fick var extra fläsk på magen hmm..
    Jag shoppar för att det är avslappnande och roligt och för att jag verkligen behöver sakerna men sen så står jag där hemma utan något lämpligt att klä mig i och med en tomm plåbok. Vad gör jag för fel??
    Jag blir frustrerad om du somnar utan att vi har haft sex.. men de gånger då vi har det känner jag mig ändå inte helt nöjd efteråt (även fast det var grymt) och vill ha mer. Jag vill ha mer mer mer, men av vad? allt?

  • Jag vet att jag borde sova och framförallt för att jag igentligen är trött men jag vill inte! Detta resulterar ju såklart i att jag blir extra trött dagen efter och att jag blir extra less på jobbet...

Du hör inte hemma där

Nej, du är inte en av dom. Jag bryr mej inte om vad någon säger.  Du gör bara inte det.
Du är min vän. inte någon ond människa som ska sitta bakom galler o lås.
Det är dags för dej att växa upp, verligen, men 15 månader..  nej. jag vill inte...
faaan, varför varför varför????!!!

Konstig känsla

Mitt i natten på e fredagskväll, och jag kommer hem till ett tomt hus. Ingen jag behöver säga godnatt till. Känns väldigt konstigt. Att ens komma hem en fredag natt, lika konstigt känns det. Känns tomt. Väldigt tomt. Och sen är jag nykter också.. vad har hänt?
Imorgon då jävlar, då ska de bli andra bullar. Ska inte vara nykter iaf, sen blir det väl tomt ändå..


Kaos i mitt liv

Ibland händer saker man verkligen inte hade förväntat sig, och oftast på helt fel tillfälle.
Jo, det är helt mitt eget fel. Hade jag tänkt lite längre, gjort lite smartare val i livet så hade jag aldrig varit i denna situation. Nu är jag rädd att allt ska sabbas, för saker jag gjort förut. Varför kuden jag bara inte tänkt lite längre?
Hanna, du är min ängel, tänk om jag inte hade dig att prata med. Så skönt att du finns, någon jag kan lätta mitt hjärta till, någon som verkligen förstår. Betyder allt.

Sommaren är över

Under sommaren är det alltid nya saker på gång.
Nu när agusti börjar gå mot sitt slut slog det mig att jag inte skrivit blogg på månader.
För att summera sommaren kort har den bestått av fest, jobb och ännu mera fest.
Självklart har jag lyckats med några av mina klassiker, mer än så behövs inte nämnas.

Vad ska du skylla på nu då?

Ja.. vafaan ska jag skylla på nu då. Är trött på att skylla på saker, vet att jag borde ta mitt ansvar och vet att jag inte är 17år längre. 19år och jag inte längre skylla på att jag inte visste bättre. För det vet jag.
Men är det bättre att säga sanningen och såra någon än att ljuga och ändå inte bli trodd?
Kollat igenom mina sopor, då är man fan desperat efter svar.. Men tror du själv att du kommer få uppriktiga svar om skit, tårar och oro är allt jag får när jag berättar sanningen? Hela sanningen, allt om mitt liv, skulle knäcka dig.
Vi är så olika du och jag, och jag vet att du aldrig kommer att förstå, även om du försöker. Det är konstigt hur mor och dotter kan vara som dag och natt. Jag vet att du var felfri i din uppväxt, har pluggat hårt och levt på den säkra sidan livet. Men det är inte jag. Jag måste ta risker för att känna att jag lever, jag måste få köra fort, jag msåte få uppleva världen och testa mig fram i livet. Jag vill inte leva ett tråkigt liv och vakna upp när jag är 50 och tänka, så mkt jag skulle kunna gjort men aldrig gjorde. Jag lever för nuet. Du sa det själv, att jag fått lära mig saker den svåra vägen. På gott och ont. Jag är den jag är.

Snuskgubbar o moppetöntar

Utanför min tunnelbans station finns en krog, kommer inte ihåg vad denna heter, men jag gick iaf förbi den..
Där sitter ett gäng gubbar, 50+, och när jag går förbi slutar de plötsligt prata, jag känner hur deras blickar äter upp som om de klär av mig i deras tankar, och jag kan inte annat än o äcklas.. När jag gått en bit därifrån hör man hur de säger något på ett språk jag inte förstår och sedan ett höhö. Det vore en sak om jag gick förbi i kort kjol och urringat men nu var det så att jag faktisk hade på mig jeans och jacka och om det inte vore för mitt långa blonda hår and skandinaviska look så ahde de säkert inte ens lagt märkte till mig. Att deras tonårsöner står utanför i ett gäng och glor är en annan sak, men dessa gubbar.. det är bara för patetiskt.
Lite lägre fram mot skolan håller ett gäng moppe killar och håller på att styla allt vad de har, försöker gasa till max och göra allt för att dra till sig tjejgängets blickar. Tydligen lyckas, för de översminckade 15åriga brudarna kollar bort och drar sina fingrar genom sitt sönderblonderade hår.
Några minuter längre bort ändras allt, en 5årig flicka cyklar på sin rosa cykel iförd sin blommiga hjälm, och lite längre bort är ett yngre killgäng som spelar fotboll istället för att bråka om vem som ska få ta det sista munplosset av ciggen nån av de snott från sina föräldrar.. väl framme vid mej står grannarna och pratar på ett språk jag förstår, konstigt hur allt kan förändra sig på bara några hundra meter..


Utskällning

Nyvaken tänke jag precis ta en första tugga av min frukost när telefonen ringer..
Och vem är det inte om inte min mamma. Hör på en gång att något är fel, hon låter upprörd och sur. Vad har jag nu gjort? tydligen så har hon kollat igenom mian flyttkartonger och hittad den med öl, snus o cigg i.
Och nu är hon tydligen orolig att jag ska bli alkoholist bara för att jag råkar ha 14öl i en låda hemma. Efter mkt tjat och gnäll, säger jag, mamma jag tycker om dej med och lägger på telefonen. Orkar verkligen inte med att hon ska hålla på att bråka om det. Och varför ska hon kolla igenom mina kartonger för? Orkar inte.

Läkaren

Efter att varit förkyld sen i höstas, och med tanke på mina konstiga blåmärken blev det en tur till läkaren.
Han granskade mig och sa att det itne var normalt.. Som om jag inte redan visste det? Vad skulle jag då gjort där?
blev skickad till labbdelan där dom stack in en nål i armen på mig och tog fem provrör blod utan att nes fråga om jag hade lätt o svimma eller var känslig för nålar..

RSS 2.0