Kär

Jag är kär. Jag kan känna det i hela kroppen.
Jag saknar dig när du inte är omkring, du finns i mina tankar när jag somnar, du är den jag vill ha.
Sommaren 2008 träffade jag dig för första gången och sen dess har du varit en stor del av mitt liv men det är först nu jag inser att jag verkligen är kär, kär kär kär!
Jag har inte ens sagt att jag tycker om dig, orden kommer bara inte ur min mun. Flera gånger har jag tänkt att skicka ett sms men bara en enkel mening som jag tycker om dig verkar inte fastna.
Hur ska jag då lyckas få ur mig att jag vill bara din, bara din och att jag vill att du ska vara bara min?

I need some help, I need some suggestions.




P.S I Love You D.S

Konsekvenser

The B-kändis was way to much. Han hörde av sig, gång på gång.
Träffa min mamma? Han ville seriöst att jag skulle bjuda hem han till min mamma.
Tre nätter tillsammans hade vi tillsammans och jag tröttnade redan den andra natten...
Jag ångrade allt innan det ens hade börjat och jag saknade min kärlek...

Jag är en feg jävla människa, jag vågar inte ta tag i saker och det slutar dessvärre i att männsikor omkring mig kan bli sårade. Det sista jag vill är att såra någon men jag vet inte hur man sköter "problem" på ett snyggt sätt.
Jag slutade svara på dina sms, tillslut förstod du hinten.
Jag antar att du blev sur på mig och ditt sätt att visa det var att blocka mig från facebook.


RSS 2.0