Sex med en B-kändis

Ufh, vart ska jag börja? Först ville jag inte ens skriva det där, kan man inte bara låtsats som att det aldrig hände eller att det inte finns några konssekvenser? Tyvär finns det alltid konsekvenser.

Det var evigheter sen jag flirtade, trodde nästan jag hade glömmt bort hur man gjorde, men när jag stötte på dig där ute i vimmlet föll det alledes naturligt. Blickar som möttes, skratt som utdelades och de halvtaskiga drinkarna gjorde det nästan bättre. Inte ofta man stöter på en människa som är såpass lik en själv.
Sen fick jag reda på att du var B-kändis, redan innan du var med på tv, och jag hade ingen aning om vem du var hahah.
Timmarna flög iväg, du och jag var sist ut, sen stod vi där ute i regnet, and yes we kissed...
Du ville att vi skulle fortsätta kvällen hos mig eller på ditt hotell (what kind of girl do you take me for?)
Jag sa helt enkelt om du ville träffa mig mer fick det bli imorgon, även fast jag var fullt medveten om att du då skulle återvända till din hemstad och att jag jobbade då.. vilket du även påpekade. hehe.

Vaknade nästa morgon, log och skakade lite på huvuet över kvällen som varit.
Några timmar senare kommer sms:et, Jag stannar i sthlm så jag kan träffa dig.
wtf?! Paaanik. Vad har jag gett mig in på?!



Blev en till kväll med drinkar och prat som sedan slutade i min säng..
Sexet... inte min stil.
Nästa dag missade (eller "missade"?!) du tåget hem så det blev en sen kväll med dig och popcorn framför tv:n..




I took a smooke

Party and drugs. Ja, nu har jag varit hög för första gången i mitt liv.
Ingen tung drog bara lite maja... Jävlar vad roligt det minst lilla kan bli!
Men jag hade kontroll över allt och den hela känslan gick över relativt snabbt.

Jag har flera gånger tänkt på att testa, men det har aldrig kännts som rätt tillfälle förens nu.
Droger är något jag länge varit emot, förtalat och sagt att det är skit man inte borde hålla på med.
Nu såhär i efterhand måste jag säga att alkohol har bra mycket större påverkan på kroppen. Jag antar att det mesta inte är så farligt så länge man tar det i rätt mängd.

Snälla, missuppfatta mig inte. Jag vill verkligen INTE få droger att låta som en bra sak, för det är det inte. Jag vill inte heller uppmana någon att testa, absolut inte!
Jag är 20år, jag har lärt känna min kropp väl och skulle aldrig ha rökt på om jag var full. Men om man nu någon gång i sitt liv vill testa på innan man dör så ska man göra det när man har bra kännedom om saken.
Jag har varit omkring folk som rökt på flera flera gånger utan att göra det själv. Jag har varit väldigt emot det hela. Om jag hade velat bli hög i 15års ålder så hade det inte varit några problem att fixa. Och om du nu som läser det här plötslig blir sugen på att testa, gör det inte. Jag tror att det är lätt att man fastnar och den dag man väl testar ska man helst aldrig ha möjlighet att göra det igen.
Det jag gjorde låg det års tanke bakom, stor erfarenhet och jag har sett människor gå under pga av droger och är därför fast besluten om att detta absolut inte kommer att bli någon vana för mig.

Ready for those flashing lights

Du hörde av dig igår vilket kändes bra. Vår konversation avslutades med "Hör av dig om du inte ska ut ikväll och vill ha sällskap". Det slog mig då  att vi bara ses när du inte har något bättre för dig, när du ligger hemma och bara hade tänkt kolla på tv, passar jag tydligen in i ditt liv.  Jag vill inte vara tjejen som alltid finns till hands när det passar dig. Jag vill inte vara hon som man kan strunta i när något viktigare dyker upp.

Hur gärna jag än ville träffa dig förstod jag att det var dags för mig att sätta ned foten. Om jag alltid finns där när det passar dig kommer du ta mig allt mer och mer för givet, så det blev utgång som planerat.

Alkoholnivån var stabil och jag var redo att känna musiken ta över min kropp på dansgolvet. Tyvär var kvällen lite av en besvikelse. Ingen riktigt bra DJ på något utav ställena och stor brist på snygga killar.

Denna kväll sov jag i en okänd killes säng, inte en soffa.
Runt femtiden var det dags att dra sig mot tunnelbanen och åka hem. Jag var trött och besviken. Allt jag ville var att dansa, flirta och ha kul. Jag saknade att känna mig snygg, uppskattad och ha ett par snygga ögon att kolla in i.
Och där stod du. Jag såg dig halvvägs över gatan och jag kände hur du spandade in mig.
Jag kommer inte ihåg vad du först sa till mig men plötslig stod vi där och pratade. Jag kollade in i dina snygga ögon och du fick mig att le. Jag vet inte hur allt gick till men den ena konversationen ledde till den andra, och den tredje till fyllekäk och den den fjärde till en taxi hem till din vän...
(Han var inte härifrån utan sov i sin kompis lägenheten som inte var hemma.)



Dina händer på mina höfter, dina läppar mot mina, jag upptryckt mot väggen, guuud vad jag har saknat sånt här sexigt hångel! Klädesplagg efter klädesplagg åkte av och till sist låg vi i sängen i endast våra underkläder och strulade runt...
Dina andetag i mitt öra, dina händer över hela min kropp, mina händer över hela dig..
Men längre än så gick det inte, det satt jag stopp för. Jag är stolt över att jag inte lät mig övertalas även fast jag var sjukt sugen..
Det var mysigt att vakna med dig på morgonen, en varm kropp att krypa intill och läppar som kysste min hals ömt.
Det är tveksamt om vi någonsin kommer att ses igen, men jag tror allt att du kommer höra av dig av du har vägarna förbi sthlm igen..

För att slippa tänka, för att slippa känna..

Det var svårt att hålla sig från att skriva till dig, men jag klarade det. Jag har tillräkligt med självrespekt nu för att veta vad jag bör tåla och ta emot från andra och inte. På ett sätt gör det mig starkare att veta att jag klarar av det men samtidigt är det väldigt frustrerande, allt jag väntar på är att du ska höra av dig!

Jag fick ett sms av en vän som ville att jag skulle följa med ut och festa. För stunden fanns det inget jag mer ville.
Att bara kunna supa bort sina tankar och slippa tänka på något. Det var bara turen att jag jobbade så sent..
För det var där, där med spriten allting började...

Jag var bara sexton år. För att slippa tänka på allt skit och för att komma bort från verkligenheten, om bara för en stund tog jag till flaskan. Det hjälpte för stunden men jag förstörde mig själv och min omgivning allt mer och mer...
Varje morgon vaknade jag med en klump i magen. Jag visste inte vad jag hade sagt eller gjort kvällen innan men jag hade en känsla av att det inte var något bra, och jag hade alltid rätt. Ångesten höll på att knäcka mig och för att slippa tänka på ångesten så drack jag igen...

Det har inte varit någon lätt cirkel att bryta, men efter års kämpande så klarade jag det.
In på sjukhuset, in på fyllecell, bråk, problem och utnyttjanden. 
Det är därför lördagen känns extra jobbigt, jag var full igen. Det känns som ett bakslag och nu är jag livrädd att det ska hända igen. Det var bara turen att inget alltför allvarligt hände den kvällen. Vad tänkte jag igentligen när jag följde med en okänd kille hem? Lärde jag mig igenting förra gången då en snäll hjälpsam kille skulle hjälpa mig?!
Tack gode gud att killen från lördagen verkligen var snäll.


Tillbaka på ruta ett

Här om dagen satt jag och läste igen mina gamla blogginlägg och jag blev stolt över mig själv att jag inte längre dricker på samma sätt. Att jag blivit stabilare och har fötterna på jorden.

Därför är det just extra komiskt att jag sitter här idag och har den värsta bakfyllan på länge.
Blåmärke och uppskrapat knä, sprickna blodkärl i ögat och en ond armbåge.

Igår blev det alledes för mycket av det goda. När jag väl hade lyckats vingla mig ut fråg klubben så ringde du, nyhemkommen från krogen. Jag hoppade in i en taxi för att åka hem till dig, precis som bestämt.

Väl utanför din port (som självklart är låst) ringer jag dig ett flertal gånger utan lycka. KUL att du har somnat och inte vaknar?! Men dyngpackad och väl besluten tänkte jag självklart inte ge upp. Så jag börjar kasta grus mot ditt fönster, precis som på film.. som om du skulle vakna av det?
De mesta av gruset träffade dock din grannes olika fönster...
efter ett tag kommer det förbi en kille, trevligt och hjälpsam. Självklart säger jag att jag bor där högst upp, lite pinsamt att säga att jag åkt hem till en kille som inte är vaken! Han testar sin nyckel men den passar ju självklart inte...
Det slutar med att han erbjudar mig sovplats eftersom han fem minuter därifrån. Full och trött så tycker jag självklart att det är en bra plan.

På morgonen vaknar jag i hans soffa utav att "killen min" ringer. Ber om ursäkt och la la. Säger att han ska gottgöra mig och komma på något riktigt bra vi kan göra. Jag drar på mig klackarna och drar mig hemåt.. Vill verkligen inte säga att jag sov på nån killes soffa inte alls långt bort..

Väl hemma smsar vi, jag är riktigt trött och sliten och du beger dig in till stan och ber mig höra av mig om jag kommer in. Med tanke på hur skit jag mådde orkar jag mig inte in till stan utan förväntar mig att du ska höra av dig senare på dagen..

Nu är klockan ett på natten och inte hört ett ord av dig sen dess??!

Miljontals tankar snurrar runt i mitt huvud som jag inte ritkigt orkar tänka på, jag orkar helt enkelt inte med ångest.
Jag hatar ångest.


Jag blundar, jag förtränger

Om man intalar sig själv tillräkligt många gånger att det inte har hänt, att det inte var så farligt, så försvinner det, det måste försvinna. Jag var så duktig med alkoholen i en och en halv månad, tills igår.

Jag blev full, inte så full som jag kan bli eller som jag många gånger har varit. Bara berusad. Därför kommer jag ihåg allting in i minsta detalj. Hur jag vaknade av dina händer kladdande över mig, hur mina kläder drogs av, och hur du tog dig friheten att utnyttja min kropp.. Du spelar som om du inte gjorde något fel, som om det inte hade hänt. Hur fan kan du fråga vad det är med mig? Är det konstigt att jag försökte komma fly från dig, att jag var upprörd?
Du ville prata om saken, prata om saken! vad finns det att säga? vad skulle du försöka lura i mig?
"Du kan inte gå nu, vet du ens vart du är, hur man tar sig härifrån, kom, jo kom tillbaka". Det är mer eller mindre som en film som spelas upp i mitt huvud.

Gå till polisen? Sitta där och förklara hur någon tyckte att det var helt ok att använda mig för hans behov. Rättegångar, polisförhör. Nej, jag orkar inte. Jag tänker inte tänka på det.. jag tänker låtsats som det inte hänt. Aldrig mer tänka på det.

Better or worse

Ut igen på lördagen, seg från fredagen. Men att sitta hemma själv, ensam och sakna dig gör verkligen ingen nytta.
Ångest över alla pengar jag brännt, usch. Jag kanske borde börja gå ut nykter igen? Slippa ångest och minnesluckor. Men på ett sätt är jag nöjd, inga minnesluckor från lördagen. Fortfrande inte ord från dig.

När minnet kommer tillbaka

Gud, låt det inte vara sant. Men jag vet att det är det. En svag minnesbild från klubbens toalett. Du trodde verkligen jag skulle ge dig en avsugningen? Du hade den framme, jag vet att jag rörde den. Att du alltid passar på när jag är dygnpackad, du är vidrig, ingen skamm i kroppen. Hur kom det sig att jag ens gick in där med dig?
Sånna här saker får mig att känna mig som ett billigt lödder, är synen på mig en lättfotad full tjej som man kan få till att göra vad som helst? Kommer ihåg orden som kom ur min mun: Jag kan inte, nej jag kan bara inte.
Tack gude Gud för att jag har lite vett kvar i min hjärna även om benen knappt bär. Men äckligt nog tror jag att jag kysste dej, inte en liten puss där inne nej, utan en äcklig porrig kyss. Fyfan. Vad som hände efter jag sagt nej och gått min väg har jag inte ett minne av. Usch.
Sen kom jag hem, till en kall säng utan den mitt hjärta tillhör, för att du är på andra sidan jorden.
För att göra lördagmorgonen ännu sämre fick jag att sms från dig, som inte ens var menat till mig, utan till din kusin. Vilket betyder att du haft mobilen på, fått mitt mess, men inte brytt dig om att svara :(

Bryter ihop..

Klockan är kvart i fyra, jag har nyss käkat frukost.
Fredagen var bra, jag skötte mej nästan felfritt. Ett misstag gjorde jag, hånglade med den där killen. Som sen var stendryg, skulle ha med oss på eftefest o la la. Slutade med att vi halvt sprang ifrån caféet för att bli av me de jobbiga killarna. Skulle jag se han på stan skulle jag ladrig känna igen han. alkoholen raderar ut alla ansikten.
Sliten på lördagen men det slutade ändå med att jag hetsade in i duschen, sminkade mej och åkte hemifrån utan att hinna äta. Grogg efter grogg.. champange glas efter champange glas.. sen vinglade jag utan minnen från hälften av kvällen ut från Village. Resten vill jag inte ens prata om. Jag vill vara slå till mej själv. Trodde jag seriöst att det bara var en omtänksam person i limo som ville hjälpa mej.. guuud.
Gång på gång säger jag åt mej själv att sluta. Speciellt efter helgen innan dess. Det var ju katastrof. Allt kaos.
men sen sitter jag där igen, med ett glas i handen.
Efter halloween måste det blu nyktert. Det måste bli lugnare.
Jag klarar inte av att känna såhär efter varje fylla. Jag knäcker mig själv.

När man förlorat sig själv

I alkoholen... vad gjorde jag ikväll? När träffade jag dej?  Var det bekräftelse jag sökte?
Du var mysig. Men jag vet iten hur jag hamnade där med dej.. sa vi tre eller två barn?
väx upp för fan lisa!

Blåslagen

Eftersom jag lyckades tappa bort min mobil på fredagen stälde mamma sin på ringning åt mej på morgonen, plus att hon sedan ringde hemtelefonen för att få mig att gå upp..
Fortfarande smått berusad gick allt i slovmotion, duscha o få på sig lite kläder tog nästan två timmar innan jag kunde komma iväg till skolan..
I väntan på tunnelbanan kändes det som jag var i en annan värld, allt gick så mkr fortare än mig och jag hände inte ens med mina egna tankar.. Väl framme i skolan gav mig läran en konstig blick och frågade om jag mådde okej?
klart.
En mindre snygg syn den dagen var mina ben, blåmärken precis överallt, svullna fotleder, till o med armarna hade blåmärken. Fråga mig inte hur jag lyckas.

Studentkryssning

efter en kycklingrulle på söndagen var man redo för kryssningen!
efter mkt köande och sniffande droghundar kom man antligen ombord för att springa upp till tax freen och köpa en platta öl! Efter många öl o mkt röj vart det en sen kväll.. eller tidig morgon.. för att sen gå upp om någon timma för att börja parta igen. Var beach teama, så de va bara att dra på sig solbrillorna å glassa omkring med ölen =)
När vi tråkigt nog kom ombord igen var jag inte så nykter men kämpade mig bort till tunnelbanan, eftersom jag på något tokigt sätt fått för mig att klockan säkert var typ tre på morgonen gick jag och köpte mig en sl biljett för mina sista pengar för att sen få problem med en surkärring som tyckte jag var för full för att åka tunnelbana.. URSÄKTA? jag kan gå, jag kan prata, ursäkta om jag luktar lite alkohol?! dumbass. Om jag hade tänkt lite längre så borde jag vetat att klockan kanske inte slagit sju på kvällen än, och att det inte var helg, så mitt skol sl kort hade funkat  och jag bara hade kunnat gått genom spärrarna.. men men, var bara att trava till busshållsplatsen för att åka till nästa tunnelbansstation.. väl på tunnelbanan lyckades jag, för ovanlighetens skull, somna.. hur jag alltid lyckas med det är mig ett mysterium och jag vart grymt förvirrad när någon väckte mig i masbo. ha.. kul liv, fick gå av och vänta på att ta nästa tunnelbana tillbaka.. jag tröstade mig med att jag hade världens godaste choklad som jag hade inhandlat på kryssningen.. När jag väl kom instaplandes innanför dörren kastade jag mej ner i min sköna säng för att sen få höra av mamma att jag borde ta några vita veckor.. jaja.
Jag fick sen världes sug efter en kvällsmacka fast vi hade ätit buffe på båten (som vi btw inte ens betalade för haha), och uppmärkte då att det var prison break på tv.
texten var dock svår att läsa om man inte blundade med ettöga.. vad ska man igentligen med två ögon till?

Fredag

Efter en vända på stan för att köpa nya högklackade skor och en riktigt lång dusch blev det ingen tid för att laga kvällsmat. Istället fick det bli en banan köpt från hemköp som de säkert har köpt av någon afrikan med solhatt.
Efter min nyktra period så gick ölen ner finfint innan det blev av ut.
Väl där inne så vart jag kär i baren och ville ha allt dom hade vilket resulterade i en vinglande version utav mig i högklackade skor. Det sista jag kommer håg av den kvällen var när jag hyfsat nykter beställde en till öl, men mina blåmärken avslöjar att jag måste kört minst en riktigt snygg vurpa :/ thats life.. inga mer alkohol för mej!
iaf inte tills imorrn, då blir de studentkryssning. Crazy liiife.

RSS 2.0