Once again
Jag fick åter igen vara den större personen, höra av mig och se till så att vi sågs.
Du gjorde allt för att undvika att prata om Fredagen men jag kunde se att du skämdes, att du visste att du hade bettet dig illa och att du ågrade det.
Till slut accepterade jag dina armar omkring mig, dina pussar och lät mig njuta av den trugghet din närhet ger mig.
Dagen efter kom ett sms där du bad om ursäkt.
Att du vet att du gjort fel, att du ångrar dig betyder så mycket mer än ett simpelt förlåt.
Vad som händer nu återstår att se.
Nu är det du som ska höra av dig och leda vägen.
Jag börjar tröttna på att ha det som vi har det.
Jag vill ha en pojkvän.
To be the bigger person
Jag behövde verkligen festa i Lördags, få känna mig uppskattad och omtyckt.
Det var lyckat, jag var stabil. Men du hörde inte av dig..
Sådan lycka är dock bara tillfällig. På söndagen var allt lika tomt igen.
På jobbet drog jag på mig hörlurarna, avlägsnade mig från omvärlden och sjönk in i roxettes musik..
Orden träffade som spikar i hjärtat och tårarna var svåra att hålla tillbaka.
It must have been love, but its over now..
Feeeling so small I stair at the wall, hoping that you think of me too..
Hur vulnerable jag än var kände jag att jag var tvungen att Listen to your heart, vara den större personen och skickade iväg ett sms till dig. Svaret kom tre timmar senare... och du frågade inte ens hur jag mådde?! Hur min helg hade varit, INGET. Bryr du dig ens?
Inte ett ord från dig idag heller. I dessa stunder är vänner värda guld, ni ger mig styrka ni ger mig ork.
En och en halv timme.
Vart tog du vägen? Är du seriöös?! Jag förklarade för dig att jag var tvungen att åka hem och sova eftersom jag jobbade dagen efter.. och du verkade ju inte direkt bry dig om mig. Vilket även blev mitt svar på sms:et.
Sen ska du bli sur på mig?! På mig?!
När det är DU som bettet dig som skit.
Förnedarande.
Har varit förbannad hela dagen idag.
Jag trodde att du skulle ringa idag när du nyktrat till, men oj vad fel man kan ha!
Vill inte känna något, vill inte tänka.. Ikväll blir det sprit!
Kanske borde testa någon ny drog? Som får en borta i det blå....
Gråter
Jag har aldrig sett dig såhär förut. Jag har sett dig full förut, men full, glad och trevlig.
Aldrig någonsin har du varit oförskämd mot mig, aldrig.
För många tjejer skulle det här säkert inte vara någonting men det sårar verkligen mig.
Jag har hållt min mobil i handen i en timme nu med hoppet om att du ska höra av dig... men nej.
Vad gör jag om du inte hör av dig imorgon? Eller dagen efter?
Allt jag har och säga är tårar.
I took a smooke
Ingen tung drog bara lite maja... Jävlar vad roligt det minst lilla kan bli!
Men jag hade kontroll över allt och den hela känslan gick över relativt snabbt.
Jag har flera gånger tänkt på att testa, men det har aldrig kännts som rätt tillfälle förens nu.
Droger är något jag länge varit emot, förtalat och sagt att det är skit man inte borde hålla på med.
Nu såhär i efterhand måste jag säga att alkohol har bra mycket större påverkan på kroppen. Jag antar att det mesta inte är så farligt så länge man tar det i rätt mängd.
Snälla, missuppfatta mig inte. Jag vill verkligen INTE få droger att låta som en bra sak, för det är det inte. Jag vill inte heller uppmana någon att testa, absolut inte!
Jag är 20år, jag har lärt känna min kropp väl och skulle aldrig ha rökt på om jag var full. Men om man nu någon gång i sitt liv vill testa på innan man dör så ska man göra det när man har bra kännedom om saken.
Jag har varit omkring folk som rökt på flera flera gånger utan att göra det själv. Jag har varit väldigt emot det hela. Om jag hade velat bli hög i 15års ålder så hade det inte varit några problem att fixa. Och om du nu som läser det här plötslig blir sugen på att testa, gör det inte. Jag tror att det är lätt att man fastnar och den dag man väl testar ska man helst aldrig ha möjlighet att göra det igen.
Det jag gjorde låg det års tanke bakom, stor erfarenhet och jag har sett människor gå under pga av droger och är därför fast besluten om att detta absolut inte kommer att bli någon vana för mig.
Varför anonym?
Det här är min dagbok. Det är här jag skriver mina djupaste känslor och berättar om en del av alla hemskheter som hänt mig under alkoholpåverkan.
Skulle någon jag känner komma på att det är min blogg, just min blogg skulle jag känna mig totalt naken.
Men jag delar med mig av detta för att jag vet att det finns fler där ute som jag. Som vaknar på morgonen full av ångest, som sitter där med ett brustet hjärta och bara vill gråta.
Jag tror att vissa av mina inlägg kan vara lärorika att läsa, speciellt de äldre. Men det är ingen rolig historia.
Drinking, partying, crying handlar om flera hemska saker som hänt när jag har varit full och hur det påverkar mitt liv.
Han stal mitt hjärta. Det är inte lätt att vara förtvivlad, tycka om någon, känna sig osäker och inte veta vart man ska ta vägen. Känslor.
thats just life? Bråk med familj och annat som kommer till när man lever så som jag lever mitt liv..
