Struggle just to stay inside the lines
Idag har varit en vacker dag. Skinande sol och utlandsvärme.
Det första jag gjorde när jag vaknade var att ta på mig bikinin och sätta mig ute i solen och äta frukost. Det blev dock ingen längre tid ute i solen på min lediga dag, jag kände att det var för mycket jag behövde göra för att kunna njuta av den fina dagen.
Idag har jag suttit och skickat ut cv efter cv till olika arbetsplatser, vilket jag antagligen kommer att fortsätta med imoron. Jag tog även mod till mig att ringa till en högt uppsatt person på en arbetsplats där jag väldigt gärna vill få en tjänst. Jag vet inte om jag har varit så nervös sedan jag hade min muntliga prestentation på nationella proven.
Jag förbredde mig väl innan, skrev ner punkt efter punkt om hur jag tänkte pressentera mitt ärende. Jag spelade till och med in mig själv för att höra hur det skulle kunna att låta. Det är konstigt att man inte alls känner igen sin egen röst när man hör den bli uppspelad. Jag måste säga att jag tycker jag låter bra jävla löjlig! Det tog mig nog en timme av förbredelser innan jag kände att jag var redo att ringa. När jag väl hade tagit mod till mig så fick jag inget svar...
Personen i fråga ringde i alla fall upp mig senare och bad mig återkomma igen imorgon.
Jag övergick sedan till att städa för att hålla mig sysslosatt, men när kvällen började närma sig dök du allt oftare upp i mina tankar. Som tur var bjöd en vän över mig på film-mys och höll mina tankar på ett annat håll för ett tag.
Men det är som svårast nu, sent på kvällen. Jag saknar dina andetag i mitt öra, dina armar omkring och känslan av trygghet. Jag saknar dig.
En och en halv vecka sen vi sågs sist, mycket kan hända på en och en halv vecka.
