Bakfull på Jobbintervju

Jag svarade i telefonen nyvaken, personen som ringde pressenterade hastigt var hon var ifrån och vem hon var, det enda jag han uppfatta var att namnet började på A... samt adressen.
En posetiv nyhet var att de ville ha in mig på jobbintervju, dessvärre morgonen efter jag hade en viktig utekväll planerad.

Efter ett flertal öl och många goda skratt blev det vidare till nattklubbarna och när jag väl beslutade mig för att ta en taxi hem var klockan mycket mer än vad jag hade planerat...

Väckarklockan ringde efter knappt tre timmars sömn. Trött, sliten och uttårkad gjorde jag mitt bästa för att se pigg och fräsch ut, måste säga att jag lyckades riktigt bra. Väl framme vid den korrekta adressen upptäcker jag att det finns tre olika företag vid denna port och jag har ingen jävla aning om vart jag ska.
Ringde upp nummret jag hade dit, frågade vart jag hade kommit och sa sedan att jag måste ringt fel.

Då var ett problem löst, nästa fråga var: Vad är det för jobb jag sökt där?!
Som tur var visade det sig tidigt in på intervjun och slutaktigen måste jag säga att det hela gick ganska bra.


Ärlighet kommer med alkohol...

Du tycker att det vi har är ganska lagom.
Jag vet inte hur jag ska tolka det, det låter som att du är nöjd med situationen men med tanke på att du använder ordet ganska framför tyder väl på att det är något du vill förändra?

Looking for a job?

Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara lätt att få ett bra heltidsjobb dessa dagar men jag var inte förbredd på vissa knep som arbetsgivare tar till när de rankar ut de lämpligaste kandidanterna.
En av dem ville att jag skulle tävla med fem andra i några månader och den som gjorde bäst ifrån sig, passade tider duktigast, visade framfötterna osv skulle sedan bli tillsatt tjäsnten. Då skulle man alltså de första månaderna inte ens få syssla med de arbetsuppifter jag sökte utan säkert en massa skitgöra och sen kanske inte ens få jobbet, hur sjukt är inte det?! Jag förstår att arbetsgivaren vill ha ett smakprov på ens kunskap men att skapa konkurrens inom företaget tror jag är ett av de sämsta drag man kan göra. Jag vill inte gå till ett jobb varje morgon och känna sådan press, jag vill kunna sammarbete med mina kollegor och ha en harmonisk arbetsplats.

En annan arbetsgivare krävde att man skulle genomgå ett 25min långt test, och sedan skulle några av dem som fick bäst resultat i detta test bli kallade till intervju. Detta test hade inget med arbetsuppgifterna att göra, utan det hela liknade ett stort iq test där man har viss tid att besvara varje fråga. Självklart krävs det att man tänker logiskt i vissa arbeten men jag sökte för fan inte tjänsten som president och jag vill tro att min erfarenhet och förmåga att lära mig är viktigare än ett i test?!


Are you hungry for wonderful because I am...

Jag träffade dig igår och blev påminnd om varför jag tycker om dig.
Det finns så mycket som är så bra med dig, saker som får mig att känna lycka inombords. Jag antar att det är dessa bra egenskaperna i en männsika man måste fokusera på och sedan får man lära sig leva med det man inte tycker lika bra om. Jag kommer aldrig att kunna förändra dig eftersom du är just du, men jag kan lära mig hur jag ska hantera dessa på bästa sätt.
Det konstiga är att jag inte alls sov lika bra med dig inatt som jag annars brukar. Jag brukar somna snabbt, sova djupt och kanske någon gång vakna till för att kolla på dig några sekunder innan jag sover vidare...
Inatt kunde jag inte somna, jag fick ingen ro och konstiga tankar snurrade runt i mitt huvud. Jag vred och vände på mig men ingenting verkade hjälpa. Om jag väl somnade till vaknade jag av den ena konstiga drömmen efter den andra. Konstigt konstigt...

Ready for those flashing lights

Du hörde av dig igår vilket kändes bra. Vår konversation avslutades med "Hör av dig om du inte ska ut ikväll och vill ha sällskap". Det slog mig då  att vi bara ses när du inte har något bättre för dig, när du ligger hemma och bara hade tänkt kolla på tv, passar jag tydligen in i ditt liv.  Jag vill inte vara tjejen som alltid finns till hands när det passar dig. Jag vill inte vara hon som man kan strunta i när något viktigare dyker upp.

Hur gärna jag än ville träffa dig förstod jag att det var dags för mig att sätta ned foten. Om jag alltid finns där när det passar dig kommer du ta mig allt mer och mer för givet, så det blev utgång som planerat.

Alkoholnivån var stabil och jag var redo att känna musiken ta över min kropp på dansgolvet. Tyvär var kvällen lite av en besvikelse. Ingen riktigt bra DJ på något utav ställena och stor brist på snygga killar.

Denna kväll sov jag i en okänd killes säng, inte en soffa.
Runt femtiden var det dags att dra sig mot tunnelbanen och åka hem. Jag var trött och besviken. Allt jag ville var att dansa, flirta och ha kul. Jag saknade att känna mig snygg, uppskattad och ha ett par snygga ögon att kolla in i.
Och där stod du. Jag såg dig halvvägs över gatan och jag kände hur du spandade in mig.
Jag kommer inte ihåg vad du först sa till mig men plötslig stod vi där och pratade. Jag kollade in i dina snygga ögon och du fick mig att le. Jag vet inte hur allt gick till men den ena konversationen ledde till den andra, och den tredje till fyllekäk och den den fjärde till en taxi hem till din vän...
(Han var inte härifrån utan sov i sin kompis lägenheten som inte var hemma.)



Dina händer på mina höfter, dina läppar mot mina, jag upptryckt mot väggen, guuud vad jag har saknat sånt här sexigt hångel! Klädesplagg efter klädesplagg åkte av och till sist låg vi i sängen i endast våra underkläder och strulade runt...
Dina andetag i mitt öra, dina händer över hela min kropp, mina händer över hela dig..
Men längre än så gick det inte, det satt jag stopp för. Jag är stolt över att jag inte lät mig övertalas även fast jag var sjukt sugen..
Det var mysigt att vakna med dig på morgonen, en varm kropp att krypa intill och läppar som kysste min hals ömt.
Det är tveksamt om vi någonsin kommer att ses igen, men jag tror allt att du kommer höra av dig av du har vägarna förbi sthlm igen..

Struggle just to stay inside the lines

Idag har varit en vacker dag. Skinande sol och utlandsvärme.
Det första jag gjorde när jag vaknade var att ta på mig bikinin och sätta mig ute i solen och äta frukost. Det blev dock ingen längre tid ute i solen på min lediga dag, jag kände att det var för mycket jag behövde göra för att kunna njuta av den fina dagen.
Idag har jag suttit och skickat ut cv efter cv till olika arbetsplatser, vilket jag antagligen kommer att fortsätta med imoron. Jag tog även mod till mig att ringa till en högt uppsatt person på en arbetsplats där jag väldigt gärna vill få en tjänst. Jag vet inte om jag har varit så nervös sedan jag hade min muntliga prestentation på nationella proven.
Jag förbredde mig väl innan, skrev ner punkt efter punkt om hur jag tänkte pressentera mitt ärende. Jag spelade till och med in mig själv för att höra hur det skulle kunna att låta. Det är konstigt att man inte alls känner igen sin egen röst när man hör den bli uppspelad. Jag måste säga att jag tycker jag låter bra jävla löjlig! Det tog mig nog en timme av förbredelser innan jag kände att jag var redo att ringa. När jag väl hade tagit mod till mig så fick jag inget svar...
Personen i fråga ringde i alla fall upp mig senare och bad mig återkomma igen imorgon.

Jag övergick sedan till att städa för att hålla mig sysslosatt, men när kvällen började närma sig dök du allt oftare upp i mina tankar. Som tur var bjöd en vän över mig på film-mys och höll mina tankar på ett annat håll för ett tag.
Men det är som svårast nu, sent på kvällen. Jag saknar dina andetag i mitt öra, dina armar omkring och känslan av trygghet. Jag saknar dig.
En och en halv vecka sen vi sågs sist, mycket kan hända på en och en halv vecka.


För att slippa tänka, för att slippa känna..

Det var svårt att hålla sig från att skriva till dig, men jag klarade det. Jag har tillräkligt med självrespekt nu för att veta vad jag bör tåla och ta emot från andra och inte. På ett sätt gör det mig starkare att veta att jag klarar av det men samtidigt är det väldigt frustrerande, allt jag väntar på är att du ska höra av dig!

Jag fick ett sms av en vän som ville att jag skulle följa med ut och festa. För stunden fanns det inget jag mer ville.
Att bara kunna supa bort sina tankar och slippa tänka på något. Det var bara turen att jag jobbade så sent..
För det var där, där med spriten allting började...

Jag var bara sexton år. För att slippa tänka på allt skit och för att komma bort från verkligenheten, om bara för en stund tog jag till flaskan. Det hjälpte för stunden men jag förstörde mig själv och min omgivning allt mer och mer...
Varje morgon vaknade jag med en klump i magen. Jag visste inte vad jag hade sagt eller gjort kvällen innan men jag hade en känsla av att det inte var något bra, och jag hade alltid rätt. Ångesten höll på att knäcka mig och för att slippa tänka på ångesten så drack jag igen...

Det har inte varit någon lätt cirkel att bryta, men efter års kämpande så klarade jag det.
In på sjukhuset, in på fyllecell, bråk, problem och utnyttjanden. 
Det är därför lördagen känns extra jobbigt, jag var full igen. Det känns som ett bakslag och nu är jag livrädd att det ska hända igen. Det var bara turen att inget alltför allvarligt hände den kvällen. Vad tänkte jag igentligen när jag följde med en okänd kille hem? Lärde jag mig igenting förra gången då en snäll hjälpsam kille skulle hjälpa mig?!
Tack gode gud att killen från lördagen verkligen var snäll.


Letters from my heart

Jag skrev förut att jag kanske skulle lägga upp brevet jag skrev till honom, så här kommer det.
Det är inte direkt till han, men det är vad jag kände för honom och om honom de kvällen.

Man tycker att det borde vara så simpelt. Jag har känslor för dig, klart som fan jag har. I mina tankar har jag föreställt mig och dig tillsammans som lyckliga sambos. Jag är dig evigt tacksam för att du lärde mig finna ro och lugn i mig själv, något som jag inte haft på en väldigt lång tid. Men lik fly förbannad, ledsen och besviken är jag att du hittat ett sätt att ta det ifrån mig. Kanske någon gång i framtiden kan jag öppna mitt hjärta för någon annan men just nu känns det som det aldrig kommer att hända. Det är svårt när man har byggt sin framtiden med dig i tankarna. Jag har sett mig själc där om några år med en bra karriär och en trygg famn att komma hem till. Det är inte förens nu jag inser vilken stöttning du har varit längs vägen och med vilken förståelse du har lyssnat på mig. Du har trott på mig. Men efter alla dessa fina tankar jag tänkt om dig blir jag förbannad. Varför somnade du när du visste att jag skulle komma? Varför höll du mig gömd från dina närmaste kära? Varför kom ditt jävla cp ex upp på tal bland alla din historier om ditt liv?!! Du har tydligen inte släppt taget om henne och fyfaaan nu känner jag att jag inte kan släppa taget om dig. Jag tror att du behöver mer av en utmaning än vad jag har gett dig under vår tid. Alltså dyfaaan, FATTA, nu är det ett år sen vi träffades, ett jävla år sen! Jag vet inte om jag ska vara arg, ledsen eller besviken. Jag funderar på att inte höra av mig på ett tag, men rädslan för att inte du inte heller kommer höra av dig är för jävla svår att tåla. Och hur kommer det sig att när man absolut vill hålla sig borta från att höra av sig är det som svårast? Jag hoppas att jag kan ta med mig lite av den ro du gett mig även om du inte finns vid min sida.


Planera är inte min straka sida

Skriva cv är svårt, skriva cv är riiiktigt svårt! Städa är tråkigt och måla naglarna hann jag inte med.
Istället blev det god mat och några glas med tjejerna, men det kändes som vad jag behövde så dagen är långt ifrån bortkastad :)
Så länge jag håller mig sysslosätt slipper jag tänka lika mycket på dig..

Nu ska jag krypa ner i sängen och förhoppningsvis klarar jag av morgondagen lika bra som denna.

Do something with your life

Jag kan inte påstå att jag mår bättre idag. Klockan är halv tre och jag har just ätit frukost.
Jag känner för att sova bort hela dagen, krypa ner i sängen igen och bara dra täcket över huvudet, sova bort hela dagen.
Men nejfan, det ska jag inte! Jag tänker göra något vettigt så jag kan känna mig stolt över mig själv.

  • Skriva CV och söka nya jobb
  • Städa
  • Måla naglarna

     
    Kanske inte låter mycket men allt detta kommer att ta tid.

Igår natt skrev jag ett brev till för att få ur mig allt jag känner. Jag kommer aldrig att ge det till dig men det hjälpte mig att kunna sova. Kanske lägger upp det här sen...


En klump i magen

Kvinnlig intution. Så brukar det kallas, vi känner på oss saker i förväg innan de har hänt.
Detta får mig att må illa. Jag har en känsla av att det är slut.

Jag mår illa, den här känslan är allt för beknat och den har aldrig resulterat i något bra.
Jag vill bara veta, jag  vill bara ha ett svar, jag vill bara att detta ska vara över.



You don't know what you got untill your missing it a lot....

Tillbaka på ruta ett

Här om dagen satt jag och läste igen mina gamla blogginlägg och jag blev stolt över mig själv att jag inte längre dricker på samma sätt. Att jag blivit stabilare och har fötterna på jorden.

Därför är det just extra komiskt att jag sitter här idag och har den värsta bakfyllan på länge.
Blåmärke och uppskrapat knä, sprickna blodkärl i ögat och en ond armbåge.

Igår blev det alledes för mycket av det goda. När jag väl hade lyckats vingla mig ut fråg klubben så ringde du, nyhemkommen från krogen. Jag hoppade in i en taxi för att åka hem till dig, precis som bestämt.

Väl utanför din port (som självklart är låst) ringer jag dig ett flertal gånger utan lycka. KUL att du har somnat och inte vaknar?! Men dyngpackad och väl besluten tänkte jag självklart inte ge upp. Så jag börjar kasta grus mot ditt fönster, precis som på film.. som om du skulle vakna av det?
De mesta av gruset träffade dock din grannes olika fönster...
efter ett tag kommer det förbi en kille, trevligt och hjälpsam. Självklart säger jag att jag bor där högst upp, lite pinsamt att säga att jag åkt hem till en kille som inte är vaken! Han testar sin nyckel men den passar ju självklart inte...
Det slutar med att han erbjudar mig sovplats eftersom han fem minuter därifrån. Full och trött så tycker jag självklart att det är en bra plan.

På morgonen vaknar jag i hans soffa utav att "killen min" ringer. Ber om ursäkt och la la. Säger att han ska gottgöra mig och komma på något riktigt bra vi kan göra. Jag drar på mig klackarna och drar mig hemåt.. Vill verkligen inte säga att jag sov på nån killes soffa inte alls långt bort..

Väl hemma smsar vi, jag är riktigt trött och sliten och du beger dig in till stan och ber mig höra av mig om jag kommer in. Med tanke på hur skit jag mådde orkar jag mig inte in till stan utan förväntar mig att du ska höra av dig senare på dagen..

Nu är klockan ett på natten och inte hört ett ord av dig sen dess??!

Miljontals tankar snurrar runt i mitt huvud som jag inte ritkigt orkar tänka på, jag orkar helt enkelt inte med ångest.
Jag hatar ångest.


RSS 2.0