There's two of me but only one of you

Den ena delen av mig ser på detta posetivt, är glad, ambitiös, självsäker och stark. Det är så de flesta ser på mig och det är den personen folk förväntar sig att jag ska vara. Jag hörde mig själv säga "Jag är rädd för att misslyckas" och reaktionen blev en konstigt blick och ett höjt ögonbryn "det där låter verkligen inte som du". Och det gör ont.. Ibland är det jobbigt att folk har höga tankar om mig. Det känns som en image jag måste leva upp till, skulle jag säga att jag tycker det är svårt att träffa någon som tycker om mig på riktigt skulle jag få samma reaktion där.. Men det finns en sida hos mig som är livärdd för att misslyckas, livrädd för att göra mig själv ovh andra besvikna, rädd för att förstöra den fina bilden andra har av mig.. ensam och rädd. Ibland vore det skönt om folk kunde förstå att den sidan är lika stor, äkta och ritkigt som min andra.


Ensam, rädd...

Det var länge sen jag skrev, ett år sen? Otroligt mycket har hänt, många gånger som jag har velat skriva men inte känt orken att göra det. Se sanningen som inte är den man hade hoppats.

Jag fick min man, det var vi. Men när verkligheten väl var framme och korten låg på bordet valde du att klippa mig från ditt liv. Detta gjorde ont, så jävla ont. Mannen som jag var bredd att ge min framtid till, som jag offrat så stor del av mig själv och mina behov för inte vågade satsa fullt ut på mig.

Det var som om du sa att jag inte var tillräkligt bra för dig, som att säga att jag var en förrvirrad liten tjej som inte visste vad jag ville med livet.. Om det är något jag är så är det ambitiös, jag har höga förväntningar på livet och jag vill otroligt mycket men jag kan inte hjälpa att jag är yngre än dig. Jag kan omöjligen klämma in tio års livserfarenhet och utbildning på ett år, det går inte. Och där sa du hejdå..

Känslan går inte att beskriva, jag var knäckt. Det har tagit mig lång tid att komma över dig, att finna mig själv och bygga upp en ny framtidsplan där du inte fanns i bilden. Jag ville ha ett förhållande och det är vad jag söker efter även idag, fast inte från dig. Singel livet jag har känns inte roligt och jag var förbannad på dig. Du tog den tid av mitt liv då jag hade som mest livsglädje, då killar fanns på rad och jag gillade singel livets alla goda sidor. Jag har inte den orken idag, jag känner inte den glädjen längre och jag har lekt tillräkligt mycket i mitt liv, jag vill ha en man vid min sida. Jag valde bort singellivet för dig och du lämnade mig tomhänt.

Ikväll känner jag mig ensam. Ingen pojkvän som värmer min säng, ingen kille som hör av sig och undrar hur jag mår. Det är svårt att hitta en livspartner.. Jag har inte ens dejtat sen det tog slut mellan oss. I början lät jag mina killkompisar bli min trygghet, fylla i ditt tommrum.. Men det ledde sedan till att jag inte vågade ge mig ut i matchen igen och nu när jag försöker känns det som allt killar vill ha av mig är ett ligg. Jag vet att de säger "när du slutar leta dyker den rätta upp" Men det är svårt. Ensam, ensam, ensam..

Jag kanske själv har satt ribban för högt, inte brytt mig om killar som raggat på mig för att dessa killar håller inte måtten. Du hade så mycket som jag sökte efter i en person, ambitioner, glädje och styrka. Just nu är jag livrädd att jag aldrig kommer att hitta någon som kan fylla mitt tomrumm. Och det gör ont.


Slutrubiken

Alla dessa gånger jag har tänkt på dig och önskat att du vore min kanske äntligen blir sant.
Det var inatt efter din utekväll jag fick sms:et. (guuud vad jag älskar alkohol ibland)
Du tog upp frågan om vad jag ville med "det här". Jag sa att jag tyckte om dig, oc att jag inte var intresserad av att träffa någon annan. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig.
Finns fortfarande en oro, du sa att du var förvirrad eftersom du inte ville träffa någon annan, betyder det att du vet om mitt snesteg? Hoppas verkligen inte det. Varför var mina läppar tvugna att landa på någon annans den där gången?
Vi skulle prata mer idag.. du har inte hört av dig, undra om jag borde höra av mig..
Skulle vara skönt om alla funderingar om oss bara kunde komma till ett slut och det kunde bli du och jag.
Känns som en lång vandring som kanske äntligen har kommit till ett slut, eller en ny början.




Kär

Jag är kär. Jag kan känna det i hela kroppen.
Jag saknar dig när du inte är omkring, du finns i mina tankar när jag somnar, du är den jag vill ha.
Sommaren 2008 träffade jag dig för första gången och sen dess har du varit en stor del av mitt liv men det är först nu jag inser att jag verkligen är kär, kär kär kär!
Jag har inte ens sagt att jag tycker om dig, orden kommer bara inte ur min mun. Flera gånger har jag tänkt att skicka ett sms men bara en enkel mening som jag tycker om dig verkar inte fastna.
Hur ska jag då lyckas få ur mig att jag vill bara din, bara din och att jag vill att du ska vara bara min?

I need some help, I need some suggestions.




P.S I Love You D.S

Konsekvenser

The B-kändis was way to much. Han hörde av sig, gång på gång.
Träffa min mamma? Han ville seriöst att jag skulle bjuda hem han till min mamma.
Tre nätter tillsammans hade vi tillsammans och jag tröttnade redan den andra natten...
Jag ångrade allt innan det ens hade börjat och jag saknade min kärlek...

Jag är en feg jävla människa, jag vågar inte ta tag i saker och det slutar dessvärre i att männsikor omkring mig kan bli sårade. Det sista jag vill är att såra någon men jag vet inte hur man sköter "problem" på ett snyggt sätt.
Jag slutade svara på dina sms, tillslut förstod du hinten.
Jag antar att du blev sur på mig och ditt sätt att visa det var att blocka mig från facebook.


Sex med en B-kändis

Ufh, vart ska jag börja? Först ville jag inte ens skriva det där, kan man inte bara låtsats som att det aldrig hände eller att det inte finns några konssekvenser? Tyvär finns det alltid konsekvenser.

Det var evigheter sen jag flirtade, trodde nästan jag hade glömmt bort hur man gjorde, men när jag stötte på dig där ute i vimmlet föll det alledes naturligt. Blickar som möttes, skratt som utdelades och de halvtaskiga drinkarna gjorde det nästan bättre. Inte ofta man stöter på en människa som är såpass lik en själv.
Sen fick jag reda på att du var B-kändis, redan innan du var med på tv, och jag hade ingen aning om vem du var hahah.
Timmarna flög iväg, du och jag var sist ut, sen stod vi där ute i regnet, and yes we kissed...
Du ville att vi skulle fortsätta kvällen hos mig eller på ditt hotell (what kind of girl do you take me for?)
Jag sa helt enkelt om du ville träffa mig mer fick det bli imorgon, även fast jag var fullt medveten om att du då skulle återvända till din hemstad och att jag jobbade då.. vilket du även påpekade. hehe.

Vaknade nästa morgon, log och skakade lite på huvuet över kvällen som varit.
Några timmar senare kommer sms:et, Jag stannar i sthlm så jag kan träffa dig.
wtf?! Paaanik. Vad har jag gett mig in på?!



Blev en till kväll med drinkar och prat som sedan slutade i min säng..
Sexet... inte min stil.
Nästa dag missade (eller "missade"?!) du tåget hem så det blev en sen kväll med dig och popcorn framför tv:n..




Att ragga på sin dotters kompis...

Facebook. Vem har inte facebook nuförtiden?
Det finns så många fördelar med vår tekniska värld men sen kommer ju även nackdelarna..
Mail mail mail, från desperata killar som försöker ragga. Ibland kan dessa vara roande och underhållande men likaså patetiska.
Idag tappade jag hakan när jag läste ett mail, från min "kompis" pappa.
För ett antal år sedan var jag och denna tjej väldigt nära vänner och umgicks en hel del, därav har jag ju även träffat hennes pappa och hans fru samt deras barn.
Med tiden har vi dock glidit ifrån varandra men har kontakt då och då, via facebook.
Mailet som hennes pappa skickade till mig innehöll bland annat "du är sjukt snygg" "Fantastiskt vacker" sedan närmner han även att han vet att det är fel utav honom och ber mig att hålla tyst om detta.
Känner han igen mig? Vet han att jag har ätit i hans kök? Delat hemligheter med hans dotter?
Dessutom har jag dejtat en av hans anställda när jag var 15/16 (killen var runt 20).
Så fel. Så så fel. Han är förfan gift flerbarnspappa?!


Once again


Jag
fick åter igen vara den större personen, höra av mig och se till så att vi sågs.
Du gjorde allt för att undvika att prata om Fredagen men jag kunde se att du skämdes, att du visste att du hade bettet dig illa och att du ågrade det.
Till slut accepterade jag dina armar omkring mig, dina pussar och lät mig njuta av den trugghet din närhet ger mig.
Dagen efter kom ett sms där du bad om ursäkt.
Att du vet att du gjort fel, att du ångrar dig betyder mycket mer än ett simpelt förlåt.
Vad som händer nu återstår att se.
Nu är det du som ska höra av dig och leda vägen.



Jag börjar tröttna på att ha det som vi har det.
Jag vill ha en pojkvän.


To be the bigger person

Jag behövde verkligen festa i Lördags, få känna mig uppskattad och omtyckt.
Det var lyckat, jag var stabil. Men du hörde inte av dig..

Sådan lycka är dock bara tillfällig. På söndagen var allt lika tomt igen.
På jobbet drog jag på mig hörlurarna, avlägsnade mig från omvärlden och sjönk in i roxettes musik..
Orden träffade som spikar i hjärtat och tårarna var svåra att hålla tillbaka.
It must have been love, but its over now..
Feeeling so small I stair at the wall, hoping that you think of me too..


Hur vulnerable jag än var kände jag att jag var tvungen att Listen to your heart, vara den större personen och skickade iväg ett sms till dig. Svaret kom tre timmar senare... och du frågade inte ens hur jag mådde?! Hur min helg hade varit, INGET. Bryr du dig ens?

Inte ett ord från dig idag heller. I dessa stunder är vänner värda guld, ni ger mig styrka ni ger mig ork.


En och en halv timme.

Så lång tid tog det innan du hörde av dig igår, med ett sms!
Vart tog du vägen? Är du seriöös?! Jag förklarade för dig att jag var tvungen att åka hem och sova eftersom jag jobbade dagen efter.. och du verkade ju inte direkt bry dig om mig. Vilket även blev mitt svar på sms:et.
Sen ska du bli sur på mig?! På mig?!
När det är DU som bettet dig som skit.
Förnedarande.


Har varit förbannad hela dagen idag.
Jag trodde att du skulle ringa idag när du nyktrat till, men oj vad fel man kan ha!


Vill inte känna något, vill inte tänka.. Ikväll blir det sprit!
Kanske borde testa någon ny drog? Som får en borta i det blå....

Gråter

Jag har aldrig sett dig såhär förut. Jag har sett dig full förut, men full, glad och trevlig.
Aldrig någonsin har du varit oförskämd mot mig, aldrig.
För många tjejer skulle det här säkert inte vara någonting men det sårar verkligen mig.
Jag har hållt min mobil i handen i en timme nu med hoppet om att du ska höra av dig... men nej.

Vad gör jag om du inte hör av dig imorgon? Eller dagen efter?
Allt jag har och säga är tårar.

 


I took a smooke

Party and drugs. Ja, nu har jag varit hög för första gången i mitt liv.
Ingen tung drog bara lite maja... Jävlar vad roligt det minst lilla kan bli!
Men jag hade kontroll över allt och den hela känslan gick över relativt snabbt.

Jag har flera gånger tänkt på att testa, men det har aldrig kännts som rätt tillfälle förens nu.
Droger är något jag länge varit emot, förtalat och sagt att det är skit man inte borde hålla på med.
Nu såhär i efterhand måste jag säga att alkohol har bra mycket större påverkan på kroppen. Jag antar att det mesta inte är så farligt så länge man tar det i rätt mängd.

Snälla, missuppfatta mig inte. Jag vill verkligen INTE få droger att låta som en bra sak, för det är det inte. Jag vill inte heller uppmana någon att testa, absolut inte!
Jag är 20år, jag har lärt känna min kropp väl och skulle aldrig ha rökt på om jag var full. Men om man nu någon gång i sitt liv vill testa på innan man dör så ska man göra det när man har bra kännedom om saken.
Jag har varit omkring folk som rökt på flera flera gånger utan att göra det själv. Jag har varit väldigt emot det hela. Om jag hade velat bli hög i 15års ålder så hade det inte varit några problem att fixa. Och om du nu som läser det här plötslig blir sugen på att testa, gör det inte. Jag tror att det är lätt att man fastnar och den dag man väl testar ska man helst aldrig ha möjlighet att göra det igen.
Det jag gjorde låg det års tanke bakom, stor erfarenhet och jag har sett människor gå under pga av droger och är därför fast besluten om att detta absolut inte kommer att bli någon vana för mig.

Varför anonym?

Det här är min dagbok. Det är här jag skriver mina djupaste känslor och berättar om en del av alla hemskheter som hänt mig under alkoholpåverkan.

Skulle någon jag känner komma på att det är min blogg, just min blogg skulle jag känna mig totalt naken.
Men jag delar med mig av detta för att jag vet att det finns fler där ute som jag. Som vaknar på morgonen full av ångest, som sitter där med ett brustet hjärta och bara vill gråta.

Jag tror att vissa av mina inlägg kan vara lärorika att läsa, speciellt de äldre. Men det är ingen rolig historia.

Drinking, partying, crying handlar om flera hemska saker som hänt när jag har varit full och hur det påverkar mitt liv.

Han stal mitt hjärta. Det är inte lätt att vara förtvivlad, tycka om någon, känna sig osäker och inte veta vart man ska ta vägen. Känslor.

thats just life? Bråk med familj och annat som kommer till när man lever så som jag lever mitt liv..




Bakfull på Jobbintervju

Jag svarade i telefonen nyvaken, personen som ringde pressenterade hastigt var hon var ifrån och vem hon var, det enda jag han uppfatta var att namnet började på A... samt adressen.
En posetiv nyhet var att de ville ha in mig på jobbintervju, dessvärre morgonen efter jag hade en viktig utekväll planerad.

Efter ett flertal öl och många goda skratt blev det vidare till nattklubbarna och när jag väl beslutade mig för att ta en taxi hem var klockan mycket mer än vad jag hade planerat...

Väckarklockan ringde efter knappt tre timmars sömn. Trött, sliten och uttårkad gjorde jag mitt bästa för att se pigg och fräsch ut, måste säga att jag lyckades riktigt bra. Väl framme vid den korrekta adressen upptäcker jag att det finns tre olika företag vid denna port och jag har ingen jävla aning om vart jag ska.
Ringde upp nummret jag hade dit, frågade vart jag hade kommit och sa sedan att jag måste ringt fel.

Då var ett problem löst, nästa fråga var: Vad är det för jobb jag sökt där?!
Som tur var visade det sig tidigt in på intervjun och slutaktigen måste jag säga att det hela gick ganska bra.


Ärlighet kommer med alkohol...

Du tycker att det vi har är ganska lagom.
Jag vet inte hur jag ska tolka det, det låter som att du är nöjd med situationen men med tanke på att du använder ordet ganska framför tyder väl på att det är något du vill förändra?

RSS 2.0