Ensam, rädd...

Det var länge sen jag skrev, ett år sen? Otroligt mycket har hänt, många gånger som jag har velat skriva men inte känt orken att göra det. Se sanningen som inte är den man hade hoppats.

Jag fick min man, det var vi. Men när verkligheten väl var framme och korten låg på bordet valde du att klippa mig från ditt liv. Detta gjorde ont, så jävla ont. Mannen som jag var bredd att ge min framtid till, som jag offrat så stor del av mig själv och mina behov för inte vågade satsa fullt ut på mig.

Det var som om du sa att jag inte var tillräkligt bra för dig, som att säga att jag var en förrvirrad liten tjej som inte visste vad jag ville med livet.. Om det är något jag är så är det ambitiös, jag har höga förväntningar på livet och jag vill otroligt mycket men jag kan inte hjälpa att jag är yngre än dig. Jag kan omöjligen klämma in tio års livserfarenhet och utbildning på ett år, det går inte. Och där sa du hejdå..

Känslan går inte att beskriva, jag var knäckt. Det har tagit mig lång tid att komma över dig, att finna mig själv och bygga upp en ny framtidsplan där du inte fanns i bilden. Jag ville ha ett förhållande och det är vad jag söker efter även idag, fast inte från dig. Singel livet jag har känns inte roligt och jag var förbannad på dig. Du tog den tid av mitt liv då jag hade som mest livsglädje, då killar fanns på rad och jag gillade singel livets alla goda sidor. Jag har inte den orken idag, jag känner inte den glädjen längre och jag har lekt tillräkligt mycket i mitt liv, jag vill ha en man vid min sida. Jag valde bort singellivet för dig och du lämnade mig tomhänt.

Ikväll känner jag mig ensam. Ingen pojkvän som värmer min säng, ingen kille som hör av sig och undrar hur jag mår. Det är svårt att hitta en livspartner.. Jag har inte ens dejtat sen det tog slut mellan oss. I början lät jag mina killkompisar bli min trygghet, fylla i ditt tommrum.. Men det ledde sedan till att jag inte vågade ge mig ut i matchen igen och nu när jag försöker känns det som allt killar vill ha av mig är ett ligg. Jag vet att de säger "när du slutar leta dyker den rätta upp" Men det är svårt. Ensam, ensam, ensam..

Jag kanske själv har satt ribban för högt, inte brytt mig om killar som raggat på mig för att dessa killar håller inte måtten. Du hade så mycket som jag sökte efter i en person, ambitioner, glädje och styrka. Just nu är jag livrädd att jag aldrig kommer att hitta någon som kan fylla mitt tomrumm. Och det gör ont.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0