Sanningen är inte vacker.

Klockan är kvart i fyra, jag har nyss käkat frukost.
Fredagen var bra, jag skötte mej nästan felfritt. Ett misstag gjorde jag, hånglade med den där killen. Som sen var stendryg, skulle ha med oss på eftefest o la la. Slutade med att vi halvt sprang ifrån caféet för att bli av me de jobbiga killarna. Skulle jag se han på stan skulle jag ladrig känna igen han. alkoholen raderar ut alla ansikten.
Sliten på lördagen men det slutade ändå med att jag hetsade in i duschen, sminkade mej och åkte hemifrån utan att hinna äta. Grogg efter grogg.. champange glas efter champange glas.. sen vinglade jag utan minnen från hälften av kvällen ut från Village. Resten vill jag inte ens prata om. Jag vill vara slå till mej själv. Trodde jag seriöst att det bara var en omtänksam person i limo som ville hjälpa mej.. guuud.
Gång på gång säger jag åt mej själv att sluta. Speciellt efter helgen innan dess. Det var ju katastrof. Allt kaos.
men sen sitter jag där igen, med ett glas i handen.
Efter halloween måste det blu nyktert. Det måste bli lugnare.
Jag klarar inte av att känna såhär efter varje fylla. Jag knäcker mig själv.