Sanningen är inte vacker.

Jag tycker om att vara i din närhet. Mitt huvud på ditt bröst och höra dina andetag. Det är en trygghetskänsla som fyller kroppen. Jag önskar att jag kunde frysa den tiden, få klockan att sluta ticka, för i denna stund känner jag mig lycklig.
Du har fått mig att känna saker som jag aldrig trodde att du skulle kunna. Men bland dessa glada känslor infinner sig också en osäkerhet. Finns jag någonsin i dina tankar? Betyder jag i närheten av vad du betyder för mig? Är jag den enda eller finns det många fler? Tänk om jag bara är den som piffar upp helgerna lite, när ingenting bättre händer.
Känslor får mig att känna mig så liten. Sårbar.
Jag hatar känslor.