Sanningen är inte vacker.

Jag träffade dig igår och blev påminnd om varför jag tycker om dig.
Det finns så mycket som är så bra med dig, saker som får mig att känna lycka inombords. Jag antar att det är dessa bra egenskaperna i en männsika man måste fokusera på och sedan får man lära sig leva med det man inte tycker lika bra om. Jag kommer aldrig att kunna förändra dig eftersom du är just du, men jag kan lära mig hur jag ska hantera dessa på bästa sätt.
Det konstiga är att jag inte alls sov lika bra med dig inatt som jag annars brukar. Jag brukar somna snabbt, sova djupt och kanske någon gång vakna till för att kolla på dig några sekunder innan jag sover vidare...
Inatt kunde jag inte somna, jag fick ingen ro och konstiga tankar snurrade runt i mitt huvud. Jag vred och vände på mig men ingenting verkade hjälpa. Om jag väl somnade till vaknade jag av den ena konstiga drömmen efter den andra. Konstigt konstigt...