Sanningen är inte vacker.

Ufh, vart ska jag börja? Först ville jag inte ens skriva det där, kan man inte bara låtsats som att det aldrig hände eller att det inte finns några konssekvenser? Tyvär finns det alltid konsekvenser.

Det var evigheter sen jag flirtade, trodde nästan jag hade glömmt bort hur man gjorde, men när jag stötte på dig där ute i vimmlet föll det alledes naturligt. Blickar som möttes, skratt som utdelades och de halvtaskiga drinkarna gjorde det nästan bättre. Inte ofta man stöter på en människa som är såpass lik en själv.
Sen fick jag reda på att du var B-kändis, redan innan du var med på tv, och jag hade ingen aning om vem du var hahah.
Timmarna flög iväg, du och jag var sist ut, sen stod vi där ute i regnet, and yes we kissed...
Du ville att vi skulle fortsätta kvällen hos mig eller på ditt hotell (what kind of girl do you take me for?)
Jag sa helt enkelt om du ville träffa mig mer fick det bli imorgon, även fast jag var fullt medveten om att du då skulle återvända till din hemstad och att jag jobbade då.. vilket du även påpekade. hehe.

Vaknade nästa morgon, log och skakade lite på huvuet över kvällen som varit.
Några timmar senare kommer sms:et, Jag stannar i sthlm så jag kan träffa dig.
wtf?! Paaanik. Vad har jag gett mig in på?!



Blev en till kväll med drinkar och prat som sedan slutade i min säng..
Sexet... inte min stil.
Nästa dag missade (eller "missade"?!) du tåget hem så det blev en sen kväll med dig och popcorn framför tv:n..